Kontakter mellan djur och människor har funnits i alla tider. De har varit – och är – av både positiv och negativ art. Djur har tämjts till dragdjur och använts som föda eller för jakt och skydd. De har jagats av människan, eller jagat människan. Djur har betraktats som en förutsättning för överlevnad, som kapitalvara, statussymbol, inslag i sporter – eller som ohyra. Trots de skiftande öden som drabbat olika djurarter under historiens gång, har vissa arter utvecklat en särskilt nära relation till människan: Funktionen som sällskap, en funktion som inte tycks ge någon materiell eller ekonomisk nytta annan än den glädje som djurens sällskap ger.

Arkeologiska fynd visar att man har haft sällskapsdjur sedan mer än 12 000 år. Mot den bakgrunden är det förvånande att det dröjt så länge med erkännandet av den betydelse relationen mellan människan och hennes sällskapsdjur kan ha för människors välmående. Idag finns dock en växande insikt om att sällskapsdjur kan ge väsentliga bidrag till mänsklig hälsa och välbefinnande.

Växande kunskap – i praktiken

Att man idag alltmer erkänner hälsonyttan av kontakt med sällskapsdjur har sina rötter i minst två forskartraditioner. För det första har vi forskning runt användandet av djur inom psykiatrin och med institutionaliserade patienter. För det andra finns forskning som baseras på sällskapsdjur bland befolkningen i allmänhet.

Under 1700-talet blev det vanligt att man i mentalvården använde kontakt med djur genom arbete i lantlig miljö. Ett tydligt exempel var York Retreat, en institution driven av kväkarna som startade 1796.  Dess målsättning var att bedriva en human behandling och att erbjuda en sysselsättning för sina patienter där de gavs möjlighet att på ett meningsfullt sätt bidra till samhällsdriften. Flertalet av djuren var sådana som förekommer på vanliga bondgårdar: kor, får, hästar och hönor. Inte förrän senare ansåg man att husdjur som hundar och katter kunde ge liknande effekter.

I USA använde man olika djur vid rehabilitering av de som skadats i världskrigen. Bland annat gjordes detta 1919 vid St. Elizabeth's sjukhus i Washington och på 1940-talet vid flygvapnets anläggning för konvalescens i Pawling, New York.

Modern tid - forskningen tar fart

Det dröjde dock till1969 innan psykoterapeuten Levinson (1969) dokumenterade hur närvaron av hans hund ledde till betydande framsteg med avseende på förtroende och ”alliansskapande” i kontakten med patienter. Djuret bidrog genom att förstärka den första kontakten, utgöra ämne för konversation samt allmänt befrämja interaktion av värde för att ställa diagnos. Levinsons arbete stakade ut riktningen och utgjorde jordmån för en stor del av den forskning som växte fram under 1970-talet.

Under 1980-talet kom nya studier som visade positiva resultat av kontakter med djur i vården. Brickel (1980) introducerade huskatter på sjukhusavdelningar och visade mätbara framsteg. Forskning om djurkontaktens betydelse för patienter inom psykiatrin fortsatte under 1990-talet (Haughie, Milne och Elliot 1992). De bidrog till att befästa erkännandet av att terapi med stöd av sällskapsdjur kunde spela en välförtjänt roll i vården av särskilda grupper.

Vid sidan av denna forskning om institutionaliserade och hospitaliserade grupper, växte intresset för att utröna husdjurs möjliga positiva inverkan på befolkningen i allmänhet. I en av de tidigaste publikationerna beskrev Mugford och M’Comisky (1975) vilka effekter ägandet av en undulat hade för äldre personer. De visade att undulaterna bidrog till positiva effekter såsom ”interaktion mellan ensamboende och det övriga samhället”.

Forskarna Friedmann, Katcher Lynch och Thomas 1980 publicerade en studie som skulle bli den mest refererade i sökandet efter bevis för att kontakt mellan husdjur och människor har mätbar positiv effekt på mänsklig hälsa. Studien fokuserade på återhämtande och överlevnadsfrekvens efter ett år hos patienter med diagnosen hjärtinfarkt eller kärlkramp. Deras slutsats – att husdjursägande utgjorde en av de mest betydande faktorerna för återhämtning och överlevnad – fick stort inflytande.

1983 hölls två stora forskningskonferenser där läget summerades. En samlad rapport från konferenserna finns publicerad (Anderson et.al, eds 1984). Ett par år tidigare, 1979, hade man bildat Society for Companion Animal Studies, en organisation som idag har över 400 medlemmar från en mängd länder.

Sökandet efter hälsorelaterade aspekter av att äga husdjur fick under 80- och 90-talen ny fart. Två större studier från 90-talet fokuserade på att klarlägga detta förhållande. Studierna genomfördes ungefär samtidigt i olika delar av världen och de markerar en omriktning till studium av ”vardagliga” eller ”förebyggande” hälsofördelar förknippat med hållande av husdjur. Studien av Anderson, Reid och Jennings (1992) har liknande syfte som den av Friedmann et. al. Genomgående för de 5471 personer som deltogs i studien var att man uppmätte betydligt lägre blodtryck och halt av triglycerider hos de individer som var husdjursägare. Den andra av 90-talets tongivande studier genomfördes i England av Serpell (1991). Han undersökte hälsorelaterade konsekvenser hos personer som införskaffade ett husdjur men inte ägt något djur under året innan. Det framgick att hundägare uppgav sig lida av minst antal fysiska hälsoproblem efter sex och tio månader från införskaffningstillfället. Samtidigt uppvisade de en bättre psykisk hälsa. Kontrollgruppen som helhet rapporterade minst antal förändringar eller förbättringar av sitt hälsoläge.

Sammantaget fick de två studierna lika stort genomslag som det tidiga arbetet av Friedmann et. al. För att vinna erkännande i vidare kretsar krävdes emellertid även att man kunde förklara de mekanismer som låg bakom denna förbättring. En sådan förklaring presenterades i Bowlbys (1969, 1973, 1980) relationsteori, där han använder begreppet ”anknytning”. McNicholas och Collins (1998) presenterade och testade en tredelad modell för att förklara sambandet mellan husdjursägande och hälsa och välbefinnande. Man undersökte om det skulle kunna finnas ett icke-kausalt samband mellan husdjursägande och hälsa och fann inget belägg för detta.

Vidare studerade man om husdjursägande skulle kunna påverka den sociala interaktionen – vilket i sin tur skulle kunna vara positivt för hälsan. Flera studier visade att så kan vara fallet. Den tredje komponenten i modellen undersökte djurägandets direkta effekter på hälsa och välbefinnande. Här tittade man på inverkan på hjärt-kärlsjukdomar samt på socialt stöd. Man fann ett starkt stöd för tanken att husdjursägandes positiva hälsoeffekter till stor del beror på att husdjuret befrämjar en positiv relation till omvärlden, på liknande sätt som vad mänskliga relationer ger.

På senare år har ytterligare en gren inom ”djur i vården” tillkommit, nämligen vad som på engelska kallas ”Farming for health” (på svenska ”vård på gård”). En internationell konferens hölls våren 2005 i Holland, där man noterade en stark ökning av sådana aktiviteter i ett flertal av de tretton länder som presenterade länderrapporter. En rapport från konferensen finns: Hassink & van Dijk 2006. En andra konferens hölls i Norge i juni 2006. Föredragen, och mer information om verksamheten i Norge, finns på www.innpaatunet.no.

Tillämpningarnas tillväxt

Antalet sällskapsdjur har ökat kraftigt under de senaste decennierna. I Sverige fanns år 2004 1,6 miljoner katter mot 1,2 miljoner år 1998. På motsvarande sätt har antalet hundar ökat från från 0,8 till 0,95 miljoner och antalet hästar från 185 000 till 283 000 (Manimalisrapporten 2005).

I takt med de ökade kunskaperna om husdjursägandets positiva effekter på hälsan har användningen av husdjur/sällskapsdjur ökat även inom vården. Detta gäller i vart fall i USA, England och flera andra länder. I USA finns idag tre stora, nationella föreningar. Två bildades i slutet på 1970-talet, en lite senare: Delta Society 1977, Therapy Dogs International 1976 och Therapy Dogs Inc. 1990. Delta Society, som troligen är den största, har idag ca 10 000 s.k. Pet Partner Teams (djur+förare) över hela USA och med en mängd lokala grupper som arbetar enligt deras program. ”Animal Assisted Therapy” (AAT) och ”Animal Assisted Activities” (AAA) är en etablerad verksamhet på en mängd vårdinstitutioner, inom såväl t.ex. äldreboenden som alla slags kliniker på akutsjukhus och hospice.

År 1990 bildades i Sverige Manimalis, vars syfte är att öka kännedomen om sällskapsdjurens positiva ekonomiska, psykologiska, fysiologiska och sociala effekter på den enskilda människan och samhället i stort.

Samma år bildades även en internationell paraplyorganisation, International Association of Human-Animal Interaction Organizations (IAHAIO). Medlemmarna utgörs av ett drygt 20-tal nationella föreningar. Bland annat ordnar man vartannat år en världskonferens om aktuell forskning m.m.

För Sveriges del finns inga samlade uppgifter. Det tycks dock finnas ett växande intresse sedan ett par år, mycket beroende på internationella influenser. Detta avspeglar sig i ett stort antal tidningsreportage från främst äldreboenden, motioner i kommunala församlingar och ett antal seminarier. I oktober 2002 arrangerade Uppsala kommun en utbildningsdag om ”Djur i vården”, i samverkan med Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). I januari 2003 arrangerade SLU en inspirationsdag på samma tema. Hösten 2005 höll Manimalis en konferens med bortåt 200 deltagare under rubriken ”En hund för livet”. Våren 2006 hölls ett ”idémöte” om ”Djur i vården” i Uppsala, i samverkan mellan Landstinget och SLU.I oktober promoverades nestorn inom området, professor emeritus och leg. läkaren Barbro Beck-Friis till hedersdoktor vid SLU. Hennes föreläsning finns här.

I januari 2008 fick föreningen Hälsans Natur ekonomiskt stöd från Allmänna Arvsfonden för ett treårigt projekt om Hund i vården. För år 1 beviljades 1,6 mkr, för år två 2,3 mkr. Under första året utbildades 25 "vårdhundsteam", tillsammans med 15 legitimerad vårdpersonal (sjuksköterskor, arbetsterapeuter, sjukgymnaster) från de enheter som deltar i projektet. Under andra året utbildas totalt ett 50-tal personer, varav en stor del med sina hundar. Projektet slutredovisas 2010, bland annat vid den internationella konferens som hålls i Stockholm 1-4 juli.

Förhoppningsvis kan medlemmarna i Hälsans Natur bidra till kunskaperna samlas, och sprids. Som medlem kan du delge andra dina erfarenheter på medlemssidorna. Eller sänd e-post till föreningen.