”Vi vet att det är bra för hälsan att ha kontakt med husdjur. Det har med relationen till djuret, och med beröring, att göra.” Professor Kerstin Uvnäs-Moberg är läkare och har forskat i tjugo år kring kroppens ”lugn-och-ro sys- tem” där hormonet oxytocin har en nyckelroll. Hon är engagerad såväl vid SLU:s rehabiliteringsträdgård i Alnarp, som vid SLU i Skara, institutionen för djurfysiologi.

Ingemar Norling ger i sin skrift Djur i vården från 2002 ett flertal exempel på rapporter där effekter av att använda djur i vården studerats. Beskrivningen följer en traditionell indelning i psykiska, sociala, fysiska, medicinska och ekonomiska effekter.  Många exempel på studier av djur i vården utgörs av anföranden vid den konferens som anordnas vartannat år av International Association of Human-Animal Interaction Organizations (IAHAIO), se www.iahaio.org. 

En kort och lättläst beskrivning av Djurens betydelse för människors hälsa gavs ut av SLU i början av 2010.

Organisationen Society for Companion Animal Studies (SCAS)  som bildades 1979 i England har som syfte att sammanställa studier av sällskapsdjurens effekter på hälsan, och att stimulera till ytterligare studier. Man ger ut en tidskrift fyra gånger per år. Mer information: se www.scas.org.uk. Där kan man också beställa boken ”Older people and pets. A comprehensive guide” (Dono & Ormerod 2005) som innehåller mycket information om hälsonytta av sällskapsdjur, inte bara för äldre.

Psykiska effekter

Baun (1992) beskriver ett försök där äldres reaktioner vid flytt till vårdhem studerades. En grupp fick burfåglar vid flytten. Signifikant positiva effekter erhölls, framför allt på depression. Bergler och Loewy (1992) studerade ensamma äldre kattägare och jämförde deras situation med två andra grupper, par med katt och en kontrollgrupp utan katt. Kattägarna är mer nöjda med hälsa och livskvalitet, socialt stöd och ser mera positivt på vardagen.
Blackshaw et.al. (1995) redovisar en longitudinell studie över 20 månader om hundars inverkan på äldre som vistas på vårdhem. Signifikant positiva effekter erhölls på faktorerna ångest, förvirring, depression, trötthet, spändhet och vitalitet.

Sociala effekter

Begreppet social effekt är enligt Norling (2002, sid. 24) mångtydigt. Det kan beskriva både orsak och verkan. Ökat socialt stöd kan vara en effekt av att promenera med hunden och träffa människor. Men ökat socialt stöd från djur kan för t.ex. en nybliven änkling ge ett ökat skydd, en buffring mot den negativa konsekvensen av den traumatiska förändringen.
Saito et.al. (2001) redovisar positiva effekter på äldre hälsa av sällskapsdjur: bättre ADL-förmåga (klara sig själv) och vårdkonsumtion (mediciner). Exempel på användning av sällskapsdjur i geriatrisk vård ges av Fossier-Varney et.al. (2001). Där har man tillämpat metoden på extremt svårskötta patienter med goda resultat, både för patienter och för personal. Burfåglar och akvariefiskar har använts i äldrevården för att förbättra det sociala klimatet och ge ökad social stimulans. Generellt blir effekterna ännu bättre när de äldre deltar i skötseln (Bergler 1992, Olbrich 2001).

Fysiska effekter

Betydelsen för hälsan av fysisk aktivitet har på senare år betonats allt mer. Här kan sällskapsdjur, inte minst hundar, ha stor betydelse för att stimulera till ökad aktivitet.
Buttram (2001) redovisar ett försök att öka äldres motivation till fysisk aktivitet. Hon använde sjukgymnastik kombinerat med AAT (animal assisted therapy). Resultaten var goda, neurologiskt, muskulärt och psykologiskt. Inga hygieniska problem noterades.
Serpell (1989) studerade vad som händer i familjer när man skaffar hund. En av de starkaste förändringarna var höjningen av den fysiska aktivitetsnivån, både hos barn och vuxna. Ökningen beräknas vara femfaldig.

Medicinska effekter och inverkan på vårdkostnader

Den hälsomässiga och samhällsekonomiska nyttan med att ha husdjur har studerats av Headey och Grabka (2003) i en bred undersökning som omfattar situationen i dels Australien, dels Tyskland. De som har sällskapsdjur har bättre hälsa och besöker läkare mer sällan än de som inte har husdjur. Effekten tycks uppträda först vid flerårigt innehav av djur, men avklingar snabbt om man gör sig av med sitt sällskapsdjur. Författarna gör även ekonomiska kalkyler av den ekonomiska besparingen för hälsovården. För år 2000 fann de en besparing som för Tyskland uppgick till 5,6 miljarder euro och för Australien 3,9 miljarder euro. En stor federal utredning i USA dokumenterade och utvärderade Benefits of Therapeutic Recreation. Ett kapitel av Riddick och Keller (1991) behandlar nyttan av rekreationsaktiviteter för äldre, inklusive användningen av sällskapsdjur. Uppsatsen är relativt gammal, och man konstaterade då att forskningsunderlaget var tunt. Efter en sträng granskning menar man ändå att underlaget är tillräckligt för att konstatera att AAT redan fått väsentlig betydelse för äldres hälsa.