Vi mår bra av att vara ute, i kontakt med det gröna, med sol, vind, vatten och med husdjur.

” Som läkare inom palliativ (lindrande) vård inser man begränsningarna med traditionell behandling. När livet närmar sig sitt slut ändras ofta uppfattningen om vad som är viktigt. Möjligheten att få komma utomhus och känna doften av en blomma kan vara av stor betydelse. Utemiljön kan skänka ro och lindra upplevelsen av smärta. En trädgård kan ge möjlighet till stillhet och reflektion eller stimulans för såväl sjuka som närstående och personal.” Micaela Kinch, överläkare vid hospice, Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Naturkontakt har använts i tusentals år som ett medel till hälsa. Till mitten på 1950-talet byggdes ofta sjukhus som paviljonger för att ge patienterna möjlighet till kontakt med grönska. Särskilt mentalsjukhus och sanatorier förlades till områden med god tillgång till natur, och inte sällan till trädgårdar.

Som en följd av de stora tekniska och biologiska upptäckterna under första hälften av 1900-talet försvann grön terapi allt mer. De tidigare ”gröna” sjukhusen blev ”vita” och verksamheterna flyttade inomhus.

Men under andra halvan av 1900-talet började olika former av grön terapi återkomma, särskilt i England och USA. I Sverige har detta skett först under 90-talet. Forskare har påtalat att sjukhus är extremt stressframkallande miljöer och att kontakt med grönska kan bidra till att reducera stressen. Idag sker en snabb tillväxt av kunskaper om metoder för grön terapi och deras hälsonytta.

Här kan du klicka dig fram till sammanställningar över litteratur, tidskrifter, organisationer, utbildningar och kurser. Du kan också läsa om hälsonyttan, samt hur man har sett på ”naturens läkande kraft” genom tiderna – ända fram till dagens situation.